Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa han att en småstatsminister i själva verket inte
var så värst mycket mäktigare än en
kvinnodeputa-tion, varpå han hastigt gick fram till Ethel och
tryckte hennes hand till farväl.
Min besvikenhet hade nu nått sin höjdpunkt. Den
var så enorm att den slog över i förbittring.
Jaså, ingen medling, inte ens ett samtal om
möjligheten, inte det minsta intresse för de
informationer som Ethel stödde sin förmodan på. Och för
att vara med vid denna formella ceremoni på två
minuter hade jag uthärdat Julius’ förfärliga vrede
och bränt mina skepp!
Då ministern med snabb automatiserad vänlighet
fattade även min hand grep jag tag i hans och
klämde till: vem har sagt excellensen att vi kvinnor
är så vanmäktiga? sade jag utmanande. Nu, tänkte
jag, ska jag väl få se maskerna falla, men de satt
kvar. Den älskvärt ironiska, den upphöjt
rättsvårdande och den absolutt suveräna masken,
allesammans var fastvuxna på ansiktena och rubbades alltså
inte en hårsmån.
I nästa ögonblick hade herrarna flytt till sin lunch
och vi stod där ensamma kvar. Ethel sa till de andra
att hon hade trott hon kunde ansvara för sin svenska
kollega emedan hon bildat hennes uppfattning. Sen
frågade hon mig tämligen bistert ur vilka dolda
avgrunder mitt yttrande till danske
konseljpresidenten hade kommit. Jag svarade att det kom från
mellangärdet och den förklaringen fick delegationen
nöja sig med, men själv har jag inte kunnat det. I
■351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
