Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men det är inte så Ethel. Ser du, jag har
upplevt väldigt mycket...
Jag tvekade men ett småleende på Ethels läppar
eggade mig att fortsätta.
— Jo du, det har jag, och varit i många världar
som jag inte visste om förr, både underbara och
förfärliga, men.. ja hur ska jag nu säga det så du
begriper, i alla de där världarna fanns inte något
hopp. Tror du inte jag vet att min kärlek är
hopplös? Hela mitt liv är hopplöst ända sen 1906..
då.. Men jag kan ändå fatta att ett hopp kommit
i världen jo det är så, och jag kan känna vilken
skillnad det gör att leva om världen har ett hopp..
— Jag begriper dig inte, sa Ethel, det där
stämmer inte varken med min psykologi eller intuition ..
— Ja men det är så!
Det ringde på telefon. Jag hann före Ethel. En
artig röst sade:
— Det är från Bonniers, var så god och dröj,
fröken Westerdyk, bokförläggarn bad att få tala
med fröken, jag söker honom överallt på förlaget.
— Det var snällt, sa jag, fortsätt, är fröken
vänlig medan jag söker fröken Westerdyk.
När Ethel kom tillbaka, sa hon:
— Kan du tänka, han ville ge ut en ny upplaga
av den gamla gojan jag skrev 1904.
— Vad sa du?
— Hörde du inte hur lycklig jag var i telefon?
— Ja men Ethel, du kan väl skriva någe nytt i
stället?
■316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
