Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på syster och svåger Gustafson. Sofi kunde
inte heller få sitta på sitt vindsrum allena, hon hade
strax i augusti gråtande förklarat moratorium, tills
vidare slapp jag betala alla de moraliska skulder i
vilka jag stod till henne och det var jag ju glad för.
jag fogade mig i Julius’ vilja även om den
förorsakade mig en del futtiga bekymmer. Klara var
gammal och trött och uppreste sig mot att degarna
skulle tas till större än vanligt. Min unga kokerska
handlade i sina uppköp liksom i sitt kärleksliv endast
från lördag till lördag och jag måste själv
genomföra de nödvändiga uppläggningarna av förråd på
längre sikt. Fru Karlson var mindre grundlig än
någonsin vilket gav anledning till stora konflikter.
Mitt i allt detta kom en oväntad gäst strax före jul,
nämligen Saga Orrvinge. Ända sen katastrofen med
Rolf hade hon drivit ikring på kontinenten i viljelös
underkastelse, sade hon själv, än under en man och
än under en annan. Denna härliga tillvaro hade tagit
en ända med kriget och nu hade svenska konsulatet
i Paris skickat hem henne. Då drev hon in i min
lugna hamn som en plankbit och Julius eldade genast
upp ett gästrum intill det som beboddes av Sofi.
Bland hela denna stora skara fanns det ingen för
vilken jag kunde upplåta min mun. Nelly Karlson
var den enda som sympatiserade med mig så långt
att hon sade: djävligt likt karar. Det var riktigt tomt
då hon åkte till Norrköping i mellandagarna.
Med största ömhet minns jag pappa Andersén från
den julen, fast jag ju inte kunde tala med honom
■274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
