Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"lilla dossen på syckobacken,
pocka bommor o satt i hatten."
— Har du nån hatt, lille pojke?
Pojken svarade inte heller nu han bara stirrade
som förut. Men då Karna lagt blommorna i hans
knä, fick också han en idé, sin enda idé. Han grep
dem hastigt och tråkade in dem i munnen, alla på
en gång.
Jag såg hur hans mor blev likblek under sina rara
små fräknar och pupillenia vidgade sig till stora
svarta hål. Först nu då hon såg sitt barn bredvid den
ett par år yngre Karna, medgav hon för sig själv
hur efterblivet det var. Jag skulle velat slå mig för
att jag dragit hit flickan. Men jag hade varit så
säker att den elaka gumman ljög, då hon sa att
prostens fått en liten idiot.
— Nu lämnar vi barnen så blir de fortare bekanta,
sade den tappra modern. Barnjungfrun hade befriat
pojken från blommorna och gett honom en skorpa
i stället. Ingenting märkvärdigt hade hänt.
När jag beslutat öppna mitt hjärta och berätta
mina bekymmer på Norrtuna, hade jag tänkt mig
att sitta i något förtroligt hörn av den gamla
prästgården där många hade öppnat sina hjärtan för
välvilliga lyssnare. Men i denna blandning av barnhem
och kasern tycktes det mig omöjligt, och det hade
nog aldrig gått om inte Sigrid känt i luften att jag
bar på något som tyngde mig. Hon förde in mig till
farbror som gjort det enda rimliga rummet i huset
■168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
