Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, jag vill tycka det, svarade hon bitande, han
som skicka bort vår äldsta flicka till Norrköping just
hon som stog för hyran.
— Ge henne en tia frun, så går vi sen, viskade
Klara. Men jag ville inte gå förrän jag fått veta
vad fru Karlsons dotter hade gjort för att min man
skulle som det så gåtfullt hette, "skicka henne till
Norrköping". Fru Karlson hånlog åt min fråga, men
en av ungarna lade ner sin sked och skrek:
— Nelly, ho gjore allri någe, ho lå i sin säng och
ringde på sin konjak!
— Vad menas med det här, Klara? frågade jag
då vi kommit ut på gatan. Men Klara nekade att
upplysa mig, ehuru hon troligen visste allt.
— Ska frun fästa sig vid vad sånt folk pratar!
— Ja, då kan Klara gå hem, sade jag, så går jag
till den andra adressen med en gång. Varpå jag
styrde mina steg till Stiftelsen för pauvres honteux
utan att ana att jag där skulle träffa på den mest
oblyga fattiga i världen. Min skyddsling nummer två
var Sofis företräderska i flickskolan som hade fått
sluta utan pension och så hamnat här med flera
andra av Justines äldsta garde. Under min barndom
hade hon pinat mig mycket genom att plocka fram
knutar som jag sökt gömma under mina fållar och
tvinga mig att sprätta upp om och om igen. Nu
bemötte hon mig först mycket underdånigt och gladde
sig åt att få visa mig sitt krypin på ålderns dar. Där
luktade förfärligt av fet och snuskig ålderdom, men
jag betedde mig som skyddsfru och sade:
■164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
