Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och framfusiga uppvaktning utan att kunna vädja
till Julius, emedan han satt dold av en bordsuppsats
som i dubbla våningar uppbar mandelspånen till
efterrätten och en dvärgpalm. "Nåå lilla frun, hur
klarar vi oss? Blir det bannor av äkta mannen om
äggen är för hårdkokta?" Varpå jag alltid
oför-änderligen svarade: "De är alltid lagom, må rådman
eller doktorn tro."
Under bjudning efter bjudning väntade jag att
något skulle hända när vi fruar blev ensamma med
varann i förmaket efter maten. Till en början trodde
jag att de med titlarna skulle lägga bort sådana
lögnaktiga talesätt som: "jag hade så gärna velat
stanna hemma i stån och sköta trädgårn i sommar,
men det fick jag inte för min man", eller: "jag har
alldeles kommit av mig med att spela, ty min man
tycker inte om musik." Varför kunde de inte säga
som det var, att de vägrade spela och vägrade sköta
trädgårdar även om männen bad dem, och att
männen ingen vart kom med dem? När jag tog hem
Karna på en vecka eller fjorton dar vågade inte
Julius säga ett ord fast han inte tyckte om småbarn.
Jag kombinerade inte hans medgörlighet med det
faktum att han just skaffat Sofi plats som
hand-arbetslärarinna och upplåtit en vindslägenhet åt
henne utan att nämna det för mig förrän allt var
klart. Att vi i männens närvaro låtsade oss så
undergivna det kunde ju vara, de behövde någon
ersättning för sitt djupa beroende. Men oss emellan
behövde vi väl inte använda dessa talesätt utan
■135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
