Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle velat försvara mig, be om förlåtelse, lova
bättring. Men jag förmådde inte, ty mitt uppförande
hade ju dikterats av dunkla hemliga krafter jag inte
hade några ord för.
— Jag vill gärna hjälpa dig Agnes, sade Justine
till slut. Jag har också varit ung och vet hur lite
man vet då.
"Undras om jag inte vet mer än hon", tänkte jag,
men i samma ögonblick sade hon:
— När jag var ung var jag så kär i din far att
ingenting betydde någonting utom att vi fick vara
tillsammans. Vi sprang också omkring i Sporreholms
park, må du tro. Men när jag var tjugu år gick jag
miste om honom och sen har jag fått leva i
fyrtiofem år efter på. Hur tycker du det skulle ha varit
om jag satt mig på min stjärt och sörjt intill
denna dag? Ja, du kanske tycker att det kunde jag
lika gärna ha gjort som startat en flickskola?
frågade hon med ett bittert saktmod som nästan kom
mig att förlora fattningen. I detta ögonblick begrep
jag inte vad som kommit åt mig som i onödan berett
den arma Justine denna förfärliga sorg. Gråt inte
Agnes, sade hon. Men tänk på att ett liv är en enormt
lång tid och ändå tar det slut. Men det man sörjer
då, lilla du, är inte karlar man förlorat utan det
lönlösa i ens liv och att man inte fått något resultat
av det. Din far, Agnes, han gjorde aldrig en ärlig
ansträngning i hela sitt liv, inte ens för att bli gift
med mig. Ryck upp dig för guds skull flicka, så du
inte blir som han.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
