Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Justine lagt i hennes mun: ’I tärnor, Vår Herre, min
gemål Johan Sporre, är borta i fält, men kvinnor ha
förr försvarat denna borg och skola än en gång så
göra... I svärjen att lyda mig, det är bra... Guds död,
vi måste härda ut med hunger och törst och plåga...
detta Sporreholm, fru moder, är nyckeln till hela
vårt rika Östergötland ... frukten intet mina små,
förtrösten på Gud, I skolen återse eder fader... Gud
är med oss, fienden viker, jag dör, men jag dör med
glädje, hälsa min Herre... tagen vård om mina
små..
När repetitionen var över deklarerade Justine
lugnt att nu var äntligen rollbesättningen den rätta.
Mina protester låtsade hon inte om. Antagligen hade
hon från början tänkt driva det därhän men av
klokhet låtit K B misslyckas först. Men jag kunde
inte åta mig huvudrollen! Jag gensköt Justine då
hon var på väg upp till sin privata våning och sade:
— Snälla fröken, bli inte ond, men det passar sig
inte att jag spelar Agnes Kavle. Hon ledde mig då
vid örat in i sitt förmak där jag aldrig varit förr,
fast jag hört mycket om förgyllda stolar och
grekiska gudar sömmade i pärlor och silke på
soffkuddar. Iion tryckte ner mig på en stol och stod där
i skymningen som ett högt torn över mig. Nu måste
jag bekänna halva sanningen:
— Jag kan inte spela Agnes Kavle, för mina
förfäder var danskar.
— Jaså, sade Justine, kom med in i mitt skrivrum,
så ska vi talas vid. Hon tände omständligt en fotogen-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
