Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräcken för yttersta dagen, men den var inte så svår,
ty vi delade den alla, åtminstone alla vi som var höger.
Lilla KB höll på att inöva titelrollen och var
desperat för att det gick så uselt för henne. Både hon
själv och vi alla tvivlade på att det skulle lyckas
henne att ge illusion av en from och vek ung hustru
som i farans stund höjde sig till att frälsa
Sporreholm med lut och beck på svenska kvinnors gamla
goda manér. Hon hade ingen anledning att vara
ond på mig just nu, ty jag hade bara fått en liten
biroll: tärnan som genom blödighet äventyrar hela
försvarsplanen.
— Ja, Ers nåde, skulle jag säga till K B, vi har
eldat i kokehus och brygghus. Ja, Ers nåde, becken
kokar... luten är stark, Ers nåde ... men jag kan
inte hälla becken på honom, Ers nåde, han ... liknar
min... trolovade ...
Att tvingas säga detta borde ju varit nog smälek
för mig, men likväl föll K B över mig för det där
om våra förfäder så fort timmen var över. Hon
visste att min mamma var skånska och att alltså mina
förfäder tillhört de städse besegrade och
mindervärdiga danskarna, och vad min pappa angick så var
han naturlig och ingenting att göra sig viktig över
heller, det var inte mycket bättre än vara dansk.
Jag var fullkomligt slagen av det riktiga i hennes
argumentering. Jag hade minsann ingen anledning att
säga "Våra förfäder" om de tappra svenskar som
slagits under Vasakonungarna för friheten och den
rena läran, för vilken danskarna aldrig rört en fena
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
