Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga rum med förgyllda änglar på väggarna och
svarta människor i bänkarna. Själva solskenet
lämnade här fläckar efter sig när det gick genom de
brokiga fönstren. Mammas knä såg ut som om hon
spillt på sig ägg och spenat, men då jag lade min
hand i hennes knä blev den gul och grön i stället. Ett
oavbrutet brus påverkade mina sinnen, det kom från
orgeln, i dag behandlad av en stockholmskonstnär.
Där vi satt bland kuskar och lagårdsfolk blandades
blomdoften så starkt med stallukt att jag fick
kväljningar. Jag kunde inte ens se farbror Johan, längst
uppe i andra ändan av kyrkan låg han i en låda och
var fortfarande död. Fanns inga andra barn i kyrkan
som möjligen med mig kunde dela ansvaret för att
han var död? Nej, jag såg inga, men om jag ensam
bar skulden, så tycktes det vara en hemlighet, ty
ingen tittade på mig, alla sträckte på halsarna när
begravningsgästerna kom. "Där kommer greve
Hel-mut, tro om han ska bli lika rättvis mot folket som
gamle greven va ... och där, tyst viska inte så högt,
den där i vita förklät är grevinnan Eugenie... nej,
inte greve Helmuts mamma, hans styvmor ..
Styvmödrar var elaka häxor visste jag, de kunde
genomskåda hjärtan och njurar. Den här vände på
huvudet och hela slöjan och satte sin skarpa blick i
mig så att mitt hjärta började slå av ängslan.
Jag vet nu vilken underbar repris av ett historiskt
utstyrselstycke som vid detta tillfälle utfördes i
Sporreholms slottskyrka. Idel gamla dyrgripar från
storhetstiden användes som rekvisita, rollerna ut-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
