Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sen kravla mig i väg och göra bekantskap med andra
barnungar, kattor och hundar. I min första insikt
om sättet att umgås med världen ingick också
färdigheten att ytterst snabbt förpassa mig tillbaka till
mattan då mamma hördes och se ut som om jag suttit
och lekt med min docka hela tiden. Det var jag
tvungen till, ty annars sade hon: "Agnes, du blir min
död", vilket var en dunkel och pinsam hotelse. Denna
i barndomen inslipade färdighet att vid behov hålla
mig på mattan fick jag sedan mycken användning
för i mitt liv, men nu är jag trött på manövern.
Att jag intresserat lyssnade till mammas berättelse
om förväxlingen på BB som till en nyhet, var också
det ett utslag av min vana att hålla mig på mattan.
Jag kunde ha sagt henne, fast jag nu inte nändes det,
att fyraåringen med sin docka i ett hörn uppsnappat
något av vad de två Faruptöserna pratat om vid
kaffebordet, och att detta något spelat en stor roll i
mina barnafantasier. Jag kunde ha skildrat hur
mamma lutat sin lugg ända inpå den andras enkla
bena medan hon berättade sina öden, och hur hon
lekte med silkebollarna på plyschbordskanten precis
som hon nyss gjort när hon årtionden efteråt
berättat historien för andra gången. Jag kunde ha
frågat henne om hon mindes varför hon plötsligt
upphörde att leka med bollarna och förskräckt la
handen mot den andras mun och jag kunde bett att få
veta vad det egentligen var för farligt Bengta Anders
Ols hade sagt. Det visste jag nämligen inte längre,
men jag visste att mamma hejdade den andra för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
