- Project Runeberg -  Grekisk och romersk mytologi : ordbok /
212

(1918) [MARC] Author: Julius Ebbe Centerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

lösa den förra allvarliga stämningen». När den
grekiska konsten når sin blomstring, förmänskligas S., bli
kraftiga män eller sköna skälmska ynglingagestalter.
Särskilt berömda äro Praxiteles’ satyr, av vilken
efterbildningar finnas i många konstsamlingar, den i
Kapitolinska museet och »barberinska faunen» i Mänchen
Jfr Faunus.

Seilener och Seilenoʹs (lat. Silenus) var från
början knappt annat än en benämning på satyrer;
åtminstone är det mycket svårt att uppdraga en
gränslinje mellan båda slagen av den dionysiska kretsen
tillhörande naturgudomligheter. Från dem avsöndras
en särskild typ, Seilenos, måhända ursprungligen en i
Mindre Asien dyrkad skogs- och källgud. I hans väsen
finnas två naturer, en lägre, som gör honom till en
ständigt berusad komisk figur i Bacchosföljet, en högre,
genom vilken han kan blicka in i framtiden (se t. ex.
Midas) och uppfostra den strålande, kulturbärande
Dionysos. Konstens framställning motsvarar hans
dubbelnatur. Isynnerhet i äldre tider avbildades S. som en
gammal tjock man, flintskallig, med stor mage och slött
ansikte, ridande på en åsna eller traskande till fots, så
berusad, att han får lov att hava en stödjande slav
på vardera sidan. Vinlägeln och bägare, thyrsosstav
och krans betecknade gillesbrodern. Men i Louvren
och Vatikanen och Mäinchens glyptotek ses många
exemplar av en annan och ädlare typ.

Seireʹnes (Sirener), ursprungligen de avlidnes andar,
som ännu voro begärliga på vissa njutningar; de drucko
blod och kände kärlek. Dessa spöken äro släkt med
andra hemska väsen, såsom harpyier, Erinyer m. fl.
De veta mycket och kunna trolla. I senare sagor äro
de sköna döttrar av Forkys eller flodguden Acheloos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/greromyt/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free