Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Larer voro hos romarne de avlidnes goda andar,
som ansågos ha inflytande på de efterkommandes
öden. Varje familj hade sin lar familiaris, en
togaklädd bild i Zararium (ett litet tempel invid husets
härd i atrium) mitt emellan de båda penaterna (se
d. o.). Om morgonen bad och offrade familjen åt
dem och man ställde mat på ett bord vid härden.
Regelmässigt frambar man åt dem offer på Kalendz,
Non&e och Idus i varje månad. Vid alla festliga
tillfllen ansågos larerna deltaga och skulle hava sin andel
av kalaset. Även vid korsvägarna (compita) rådde
larerna; dessa lares compitales hedrades med regelbundet
återkommande folkfester. Jfr Acca Larentia och Larve.
Larv&, hos romarne larernas motsats, alltså onda
andar i hemska gestalter, kringirrande själar av
våldsamt avlidna, som ej kunde komma till ro. Av samma
slag äro Jlemures, nattliga spöken, som man försökte
blidka genom försoningsoffer under de s. k. lemuria,
g:e, I1:e och 13:e maj.
Latiʹinus, son av Faunus och nymfen Marica, var
konung av Latium, fader till Lavinia, som blev förmäld
med den landsflyktige Aineias (se d. o.).
Latoʹna, se Leto.
Laveʹrna, hos romarne skyddsgudinna för tjuvarne;
hon hade ett altare vid en av Roms gamla portar,
Porta lavernalis.
Leda var dotter av konung Thestios i Aitolien;
förmäld med Tyndareos (se denne), blev hon
Dioskurernas moder. Zevs närmade sig henne i skepnad av en
svan. Sagan berättar för övrigt mycket olika av olika
författare .och har givit både äldre och nyare konst
ett omtyckt motiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
