Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogsfjäriln till trädgården, oemotståndligt dragen dit af sin
längtan att ännu en gång skåda den sköna rosen, men
förgäfves sökte han, och hans hjerta slog så oroligt.
Så gerna hade han velat fråga de andra blommorna
efter rosen, men han tordes icke, ty de sågo så stolta
ut i sin granna skrud; då föll hans öga på en liten
skogsblomma, en »käringtand», som växte nere bland
ogräset på rabbatten, till henne flög han och frågade:
— Hvar är den purpurröda rosen?
— Det är en mycket lång och sorglig historia
— svarade den lilla blomman och började prata om en
hel hop saker, ty käringtänder äro alltid pratsamma.
Bland annat berättade hon, att den sköna rosens
förfäder varit enkla nyponblommor, fastän afkomman
genom trädgårdsmästarens skicklighet och omsorg blifvit
dubbel.
— Hvar är den purpurröda rosen? — frågade
ängsligt skogsfjäriln, som icke hört ett ord af allt
pratet.
— Se omkring dig, din drömmare! — skrek
käringtanden, som blef vred, då hon märkte, att
skogsfjäriln icke brydde sig om hennes prat. — De här
vissnade bladen, som du ser kringspridda af den lustige
vestanvinden, hafva tillsammans utgjort den sköna
purpurröda rosen; och så går det med dem, som ä’ dubbla.
Skogsfjäriln svarade ingenting, utan tog blott ett
af de vissnade, kringströdda bladen, hvarpå han flög
hem till skogen, så fort vingarne kunde bära honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
