- Project Runeberg -  Berättelser /
109

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjunde och sista kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hur står det till, Ivan Nikoforovitsch? Hvad
ni åldrats!»

»Ja, jag har åldrats. Jag kommer från Poltava
i dag», svarade Ivan Nikoforovitsch.

»Hvad säger ni? Har ni varit i Poltava i så
förskräckligt väder?»

»Hvad skall jag göra? Processen...»

Jag kunde ej tillbakahålla en suck.

Ivan Nikoforovitsch märkte den. »Var lugn»,
sade han, »jag har säker underrättelse om, att dom
kommer att afkunnas i nästa vecka och till min fördel.»
Jag ryckte på axlarna och gick för att få höra
något om Ivan Ivanovitsch.

»Ivan Ivanovitsch är här», upplyste mig någon,
»han är på kliros.»

Jag fick der se en mager figur. Var det
verkligen Ivan Ivanovitsch? Ansigtet var betäckt med
skrynklor, och håret snöhvitt, men bekeschen alldeles
som förr. Sedan vi utbytt de första helsningarna,
frågade han mig med sitt vänliga leende, som så väl
passade till hans trattformiga ansigte, »vill ni höra
en angenäm nyhet?»

»Hvad för nyhet?» återtog jag.

»I morgon kommer min process med säkerhet
att afgöras.»

Jag suckade ännu djupare, skyndade att taga
afsked, emedan jag reste i ett mycket angeläget ärende,
och steg upp i kibitkan.

De magra krakarne, i Mirgorod bekanta under
namnet kurirhästar, satte sig i rörelse och
åstadkommo, då de sänkte hofvarna i den gråa
smutsmassan, ett örat föga tilltalande ljud. Regnet göt sig i
strömmar öfver hufvudet på juden, som satt insvept
i en bastmatta på kuskbocken. Fuktigheten trängde
genom mina leder. Sakta färdades jag förbi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free