Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Tredje kapitlet. Hvad som tilldrog sig efter grälet mellan Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vänskap. Allt som oftast räckte han fram sitt
snushorn till Ivan Ivanovitsch med orden: »Var så god!»
Och hvilket hem, hvilket ordnadt hushåll hos dem
båda!... Och dessa vänner... När man berättade
det för mig, kände jag mig som träffad af blixten.
Jag ville ej på länge tro det. Rättfärdige gud! Ivan
Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch ovänner! Två
så vördnadsvärda personer! Fins väl någon
beständighet här på jorden?
När Ivan Ivanovitsch kom hem till sig igen,
var han fortfarande häftigt upprörd. I vanliga fall
brukade han först titta in i stallet, för att se efter,
om märren åt sitt foder ordentligt (Ivan Ivanovitsch
hade en brunskymlig märr med bläs i pannan, en
rigtigt liten treflig häst), derpå med egna händer mata
kalkoner och grisar och först sedan gå in i sitt rum,
der han antingen roade sig med att snickra (han var
mycket skicklig i att tillverka allehanda saker af trä,
lika skicklig som en svarfvare) eller att läsa sin bok,
tryckt hos Ljubij, Garij & Popoff (titeln mindes inte
Ivan Ivanovitsch, derför att pigan för länge sedan
slitit bort titelbladet, då hon höll på leka med
barnen), eller också lade han sig och hvilade under
skärmtaket. Nu brydde han sig ej om någon af sina
hvardagliga sysselsättningar. I stället började han gräla
på Gapka, derför att hon dref omkring och
ingenting gjorde, då hon i sjelfva verket höll på att släpa
en säck med gryn in i köket. Tuppen, som kom
fram till trappan för att få sin vanliga undfägnad,
slängde han en käpp efter, och då en liten smutsig
unge i trasig skjorta kom springande mot honom och
ropade: »pappa, pappa, får jag en pepparkaka», visade
han en så hotande min och stampade så häftigt med
foten att pojken förskräckt sprang sin väg och gömde
sig, gud vet hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
