- Project Runeberg -  Berättelser /
23

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tappade han alldeles koncepterna och visste ej hvad han
skulle svara eller hur han skulle komma ifrån dem.
Han rodnade förskräckligt och tänkte slutligen
förklara, att det ej var någon ny kappa, utan att det
var så... se så der... att den var gammal.
Emellertid räddades han ur sin kinkiga belägenhet och
det af sjelfva byråchefsassistenten, som ville visa, att
han ej var högfärdig utan kunde umgås äfven med
underordnade.

»Det må vara händt», sade han, »jag bjuder på
fest i stället för Akakij Akakijevitsch och ber er,
mina herrar, vara välkomna till mig på en kopp té
i afton. Det passar alldeles förträffligt: det är i dag
min namnsdag.

Tjenstemännen lyckönskade naturligtvis
byråchefsassistenten och tackade för bjudningen. Akakij
Akakijevitsch deremot sökte göra undflykter, men alla
förklarade då med en mun, att det var ohöfligt: det var
både synd och skam att komma fram med något
dylikt, han kunde omöjligt säga nej. Vid närmare
eftertanke tyckte Akakij Akakijevitsch också, att förslaget
ej var så oäfvet; han skulle härigenom få tillfälle att
begagna kappan på aftonen.

Hela dagen var för Akakij Akakijevitsch en
fullständig fest. Han återvände hem i den lyckligaste
sinnesstämning, tog af sig kappan, hängde försigtigt
upp den på väggen och undersökte än en gång kläde
och foder mycket noga. Derpå tog han för
jemförelses skull fram kapotten, af hvilken nästan bara
trasor var qvar. Han tittade på den och kunde ej
hålla sig från att skratta: »Det var något till skilnad».

Under middagen upprepades munterheten, så snart
han tänkte på kapotten. Det var en rigtig treflig
middag. När han stigit upp från bordet, skref han
ingenting utan lade sig helt sybaritiskt på soffan. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free