Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hemmet blef qvaft i den folkrika staden,
Och modet jag fållde, som blommorna bladen;
Jag tvungen mig fann som ett lejon om bord.
För menskor som för skorpionstygn jag flydde.
Mig verlden fördömde — och jag den afskydde,
Som schweizarn sin lycka i aflägsen nord.
Jag djerf var i hogen och stolt i min smärta
Och qväfde hvar vemodig suck i mitt hjerta,
Som skökan ett missfoster under sin barm;
Men när jag de bittraste timmarna täljde,
Jag bet mig i läppen — och tårarna sväljde
Och öfvervann qvalet och dolde min harm.
Väl sved det i bröstet och frätte i såren,
Och ådrorna svällde som floder om våren,
Mitt anlete miste sin högröda färg,
Och pannan vardt fårad, och dunkelt mitt öga;
Men sinuet blef spänstigt, och känslorna höga,
Och jernriljan fast som Högasiens berg.
Än sökte jag lugn på Tyrolemas alper
Och smög som en vålnad bland tvärbranta stalper,
Än irrade jag mellan gletscher och is
Och jagade villbråd med vingade lodet;
Jag trodde, jag skulle fä stiltje i blodet
Och ändtligen blifva en veridsman oeh vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
