Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frasse.
Frasse — i prästbetyget står något annat, men
kamraterna använde beteckningen med en förkärlek,
som öfvergått till vana, därför göra vi det med —
alltså: Frasse skulle få stipendiet, den saken var
klar och afgjord. Omedelbart efter utställningens
öppnande gaf hans favoritprofessor honom en vink
därom.
— Herrns taflor ä verkligen ypper... ähm!...
ganska lofvande. Herrn kan vara säker. — Det var
tydligt nog och uteslöt möjligheten af misstag.
Frasse kilade följaktligen hem till locuset och
slängde in litet hvarjehanda i en gammal kappsäck.
Sedan gick han en stund omkring och småsvor öfver,
att allting här i världen tog så stor plats. När han
blifvit trött i tungan, snodde han upp på utställningen
ett tag och bekikade sina verk.
— Jäklar i det! sade han förvånad. — Det
förefaller, som om t. o. m. professorer skulle begripa konst.
— Så slog han sig i kompani med ett par kamrater,
som drefvo omkring och voro ovettiga på lärarnes
arbeten. Men framgången hade gjort Frasse
välvillig, och när Magge blef för svår, sade han: — Skäll
inte, pojkar, ingen vet, hur han slutar.
De andra kallade Frasse högfärdsblåsa och
förbaskade vindflöjel och undrade, hvad professorer
egentligen vore till för. Någon nytta tyckte Magge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:49:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gjkotteri/0008.html
