Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ögonblick förrådde furstinnans ädla ansigte,
då hon såg på honom, en häftig inre strid; vexlande
uttryck af stormande känslor sväfvade öfver de hulda
dragen. Men snart vände hon, med hög sjelfbeherskning,
sitt våta öga emot det blåa fjerran.
“Hvad är det för en lysande färg, som kommer
der bortifrån!“ frågade hon med en röst, som blef allt
mer lugn och munter. “Det är en brudskara tror jag.
De hafva så brådtom, för att bevara den granna
bruden för ovädret, som förestår. Det är förmodligen
gäster som ärna sig till Hellekis. Vi måste väl också
skynda oss dit!“
Ett drag af djup, men manligt qväfd smärta stod
tecknadt i grefvens ansigte, då han, med stum
försakelse, räckte ringen tillbaka åt furstinnan.
Hon emottog den med en egen uppsyn, likasom
af förvåning. “Ack!“ suckade hon, utan att våga se
på honom, och så, att endast han hörde den qväfda
rösten: “Jag är olycklig! Min ring måste för evigt
begrafvas!“ Hon kastade den i detsamma hastigt utför
branten ibland buskarna, som skuggade den lilla bäcken,
i hvars sorlande vågor klenoden för evigt försvann.
Ett tungt moln, likt ett sorgklädt tak, kastade en
dyster skugga öfver nejden och den närmaste delen
af sjön. Men under molnets mörka bädd, på andra
sidan om den mörkblå vattenspegeln, skimrade sällsamt
ett mildt solsken öfver den fjerran stranden och de
åldriga tornen på densamma. Då drog en lång blixt
sin väsande strimma öfver himmelen; det röda skenet
darrade ett ögonblick öfver de oroliga vågornas toppar,
öfver det hvita seglet på fartyget vid stranden, öfver
de gröna träden och folkets hvimmel på vägen.
Prinsessans sköna gestalt stod på brädden af branten med
en åtbörd af ädel stolthet och en uttrycksfull blick på
Brahe, pekande utåt fjerran, medan åskans majestätiska
dån rullade genom nejden, tusenfallt upprepadt af
Kinnekulles klippor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
