Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2ÔI
Prestgårdens ande hade lugnande och stil-
lande spridt sig äfven tvärs öfver landsvägen,
omhägnande kullen, där kyrkan lag, och där den
röda klockstapeln lät sina klockor tala ensamtna
i. den tigande nejden.
Ty det fans många väckta i Sollösa för-
samling. Det var tysta, stillsamma människor,
som älskade friden och fruktade världen. Det
var människor efter prostens sinne, som inte
smälde i hans grind och inte bullrade pa kyrko-
gården. Kort sagdt — det var människor, som.
passade i Sollösa. Och i dag fylde de kyrko-
gården och backen utanför. Omkring dem spe-
lade vårvinden ljum, och högt upp i luften dril-
lade lärkorna i det klara solskenet. Björkarna
på kyrkogården buro svällande, bristfärdiga knop-
par, och på prostgårdens rabatter stodo aurikler
och perlhyacinther färdiga att spricka ut.
Prosten, prostinnan och deras gäster kommo
upp på kyrkogården. De gingo genom den
öppna järngrinden, uppför de vittrade stentrap-
porna, och de föregingos af en hviskning, som
med ens gjorde slut på hvarje samtal. En bred
väg bildades själfmant ända fram till kyrkan,
och på den vägen gingo herskapet fram. Rundt
omkring dem nego gummor och flickor, och
hattar togs af. Men icke ett ord växlades, en-
dast vänliga nickar och leenden, och när her-
skapet försvunnit genom den laga kyrkdönen,
satte sig hela denna mängd af människor i rö-
relse. Utan buller, utan trängsel fylde den stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
