Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205
Selma, och han hade hälsat på hos fru Pegrelli
och stannat där till kvällen.
Världen hade blifvit som ny för honom,
sedan han upptäckte Eva. Och han begrep inte,
att han aldrig lagt märke till henne förr. Han
hade aldrig talat ett riktigt alvarsamt ord med
henne, aldrig anförtrott henne något om sig själf,
aldrig fordrat något af henne. Han hade bara
setat bredvid henne eller gått bredvid henne och
talat om all världens ting. Eller låtit henne
tala och inte sagt ett ord. Men inom honom
hade det blifvit så stilla och lugnt, som om intet
i världen någonsin bragt honom ur jämvigt.
Och nu hade han setat hela aftonen på en
dum supé och inte sagt henne ett ord, knapt
hälsat på henne. Det var en förolämpning, som
han tillfogat henne, och om han nu träffade
henne, skulle det bara vara tomt och torrt och
tråkigt emellan dem. Intet gladt leende skulle
möta honom, när han kom, ingen förtrolig nick,
när han gick. Han skulle inte kunna förklara
sig. Nöt, som han var. Han skulle säkert inte
göra något försök en gång. Hvad var det också,
som skulle förklaras?
Och han såg henne för sig igen i det lilla
hvardagsrummet, där hennes tant hela eftermid-
dagen satt i soffan och stickade med glasögonen
hängande nere på näsan och rörande läpparna,
som om hon oupphörligt satt och räknade ma-
skorna. Eva satt i soffan bredvid tanten och
talade med honom, som satt i en länstol vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
