Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.. ...
^^âgai>ï?ÿffgafSgS^i
— 198 —
»Hur kan ni tro det?» sade han, som om
hon hade bort ana, hur han haft det.
Det skulle aldrig kunnat falla Ernst Hallin
in, att Eva Bauman, den vackra, den stolta Eva
Bauman, hade setat och hela kvällen känt sig
till mods aldeles som han själf. Hade han anat
det, skulle han kanske hafva kommit sig för att
gå in i det rum, där hon satt, till trots för alla
nyfikna blickar, till trots för Simonson, till trots
för hela världen. Men nu visste han det inte,
utan hörde endast, hur hon svarade:
»Eljest skulle ni väl ha kunnat komma på
den ljusa idén att byta om plats.»
Det susade för hans öron. Han förstod
icke orsaken, men han kände, att hon var ond
på honom, och med en förkrossande känsla af
fruktan och egen ovärdighet såg han in i de
mörka ögonen, som blänkte emot honom. Aldrig
hade han tyckt, att hon var så vacker som nu.
Hon hade en svart sidenklädning med genom-
brutna ärmar, och spetsen satt löst och bröt
sig mot en underbart hvit hals. Läpparna krökte
sig litet föraktligt, och det var vrede i ögonen.
Han böjde sig fram emot henne.
»Jag vet inte hvarför,» sade han. »Men
jag kunde inte. Inte bland alla dessa människor. »
Hans röst skälfde, och det hängde tårar i
hans ögon. En häftig rodnad flög öfver hennes
ansigte och hals, färgade hennes kinder ända upp
till hårfästet, och hon var icke så säker på rösten,
när hon svarade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
