Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
blev Israel, som det heter, förkastat i nyssnämnda
mening, och varför blevo hedningarna i stället upptagna?
För aposteln var den frågan så utomordentligt
gripande, att han utbrister: »Jag skulle önska, att jag
själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om
detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter
köttet.» Han menar, om mina bröder kunde frälsas.
Alldeles samma fråga, som framställde sig för
aposteln med avseende på Israel, framställer sig också för
oss: »Vad är det som ytterst gör, att en människa
utestänger sig själv från det eviga livet?»
Romarebrevets författare går med klar tankegång
fram kapitel efter kapitel. Ett av hans svar är detta:
Israel sökte icke frälsningen av nåd utan stötte sig
på hörnstenen, klippan Kristus, och gick därför under.
Israel ville upprätta sin egen rättfärdighet. Hur kom
det sig, att de stötte sig på Kristus? Kunde de icke tro?
Jo, visst kunde de tro. Hade de icke hört evangelium
predikas? Jo, visst hade de det. Av vår text se vi,
att aposteln kommer till en avdelning just i det nämnda
problemet, som visar, att det ytterst beror på hur en
människa ställer sig till evangelium. Därpå beror liv
och död, människans timliga och eviga väl.
Vi kunna tycka, att vad aposteln sade, icke var
något så märkvärdigt. Men det är åtskilliga tankar,
som väckas till liv genom hans framställning. Först
och främst se vi, att alla ursäkter å vår sida äro
undanröjda. Om man skulle fråga denna församling eller
hela vårt folk: Har icke något budskap blivit sänt?
Har icke någon budbärare kommit till eder? måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
