- Project Runeberg -  Guds frälsningsväg /
301

(1924) [MARC] Author: Fredrik Hammarsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30i

Detta må överstiga vår fattning och höra till de höga
ting, som vi icke kunna genomtränga. Men säkert är,
att Herrens ord förbliver evinnerligen. När det står,
att vi alla skola få igen jordelivets gärningar, vare sig
de äro goda eller onda, måste vi taga livet i dess helhet
och tänka: Hade vi levat annorlunda, hade vi lytt
Herren bättre och tjänat honom trognare, så hade den sista
domen blivit annorlunda. O så mycken trolöshet,
som nu har uppenbarats i vårt förhållande till Gud!

Så där ställer aposteln oss fram inför de eviga tingen,
och visst är, att det är allvarsord, han talar till oss.

Men nu kommer också tillämpningen. Om det är på
detta sätt, vad bör då följden vara för var och en av
oss? Om vi blickat rätt in i dessa helt kort skildrade
förhållanden, kan följden icke bliva annat än denna,
att jag säger till mig själv: Ingen annan ära på jorden
gäller i själva verket mer än den att behaga Gud. Allt
det andra är sken. Allt som lyst och glittrat och
upphöjt oss, som givit oss berömmelse inför människor,
utan att det varit Gud behagligt, är falskhet och sken.
Men med det glittret hava många av oss prytt oss.
Under det glittret hava många av oss levat och därmed
rosat både oss själva och andra. Men allt har det varit
ett jagande efter vind.

Det är blott en enda ära, som består i tid och evighet,
och det är den att leva Gud till behag. När man säger:
Jag sätter min ära i det och det, så är det ofta något
mycket obetydligt som åsyftas. Men det är dock för
den människan så betydande det kan vara, om det är
sant vad hon säger. »O Gud,» så må vi väl fråga i våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfrv/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free