Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - V. Kort-Lasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 -
Hon upptog ur sin klädningsficka ett litet
glänsande föremål, som hon förstulet, men ömt
tycktes betrakta.
»Nåja», började hon, »det var för några år
sedan. Jag konditionerade då i Sundsvall på
en af därvarande restauranter. Den där
mannen — hon pekade på porträttet — var där en
ofta sedd gäst, fin, glad och treflig — och ingen
kunde ana hans tvetydiga yrke, förrän han en
dag blef häktad, och vi upplystes om, att det
var en af polisen välkänd personlighet — den
sedan s& beryktade »Kort-Lasse». En tid
därefter slutade jag min anställning i Sundsvall, och
tog plats på en nämnda stad och Stockholm
trafikerande ångbåt som uppasserska. Här, under
en af resorna, återsåg jag en gång mannen —
och det var då händelsen i fråga tilldrog sig.
Uppe i röksalongen satt munsjör Larsson och
lättade betydligt på b ondpatronernas tjocka
plånböcker. Tätt och ofta kallades jag dit upp att
med spritens ångor lifva upp gubbarnas humör,
så att de ej skulle tröttna i framplockandet af
sina långschalar åt »Kort-Lasse».
Bland passagerarna befann sig äfven en
handelsresande G-ustaf B., en »god vän» till mig.
Jag kände den unge mannen för att vara
särdeles förståndig och skötsam, och jag blef
därför mycket öfverraskad, då jag vid ett tillfälle
äfven fann honom bland de ifriga kortspelarna.
Gifvande honom en obemärkt vink att följa mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
