- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
65

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Den form öppnar sig, hvarigenom människan kan göra allt detta
utan att störa det höga och enkla, det fysiska naturförloppet eller
den harmoni, som äger rum i vår enbart sinnliga utveckling och
utan att ett hårsmån beröfva människan den allsidiga omsorg, som
moder natur skänker äfven i sin blott och bart fysiska utveckling.

Allt detta måste genom språklärans fulländade kraft och den
högsta psykologi uppnås, för att därigenom bringa naturgångens
mekanism till den högsta fulländning från förvirrade åskådningar
till tydliga begrepp. Detta står visserligen långt ifrån i min
förmåga, och jag känner mig i själfva verket härvidlag som en
ropandes röst i öknen.

Men den egyptier, som först band den böjda spaden på oxens
horn och sålunda lärde honom den gräf vande mannens arbete,
beredde ju därigenom uppfinningen af plogen, fast han ej bragte den
till fullkomlighet.

Min förtjänst är endast, att jag böjt spaden, och att jag
bundit dess kraft på ett nytt horn. Men hvarför talar jag i liknelser?
Jag vågar och skall utan omvägar rent ut säga, hvad jag
egentligen vill.

Jag vill rycka skolundervisningen bort från såväl gamla
stammande skollärare-drängars ordning som från den nya svagheten af
en allmän folkundervisning, hvilken ej engång ersätter denna. Jag
vill låta skolundervisningen sluta sig till naturens orubbliga kraft och
till det ljus, som Gud själf låtit tända i fäders och mödrars hjärtan,
och som Han evigt håller vid lif; vid föräldrarnes intresse, att
barnen måtte blifva täckeliga inför Gud och människor.

För att emellertid bestämma den form af språkläran eller
snarare de olika former, genom hvilka dess mål kan uppnås, d. v. s.
medelst hvilka vi måste föras därhän att med bestämdhet kunna
uttrycka oss om de bekant vordne föremålen och om allt det, som
vi kunna af dem förstå, måste vi fråga oss:

1. Hvad är för människan språkets yttersta mål?

2. Hvilka äro de medel eller, rättare sagdt, hvilken är den
framåtskridandets gång, medelst hvilken naturen själf, i den så
småningom skeende utvecklingen af språket, för oss till detta mål?

1. Det yttersta målet för språket är uppenbarligen att föra vårt
släkte från dunkla åskådningar till tydliga begrepp.

2. Medlen, hvarigenom det så småningom för oss mot detta
mål, hafva obestridligen denna ordningsföljd:

a) Vi igenkänna ett föremål i allmänhet och benämna det som
enhet, d. v. s. som föremål.

b) Vi lära oss så småningom dess kännemärken och lära oss
att benämna dem.

c) Vi erhålla genom språket- förmågan att närmare bestämma
föremålets beskaffenhet genom verb och adverb och klargöra för oss

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free