Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs handel och sjöfart sedan 1860. Av IVAN LIND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse på Nordamerikas östkust och Mexikanska vikens hamnar. Och med
Sverige-Nordamerikalinjens tillkomst 1914 samt förvärvet av de båda moderna
passagerarefartygen av verklig oceantyp (12,000 brutto-ton) kan man säga,
att Göteborg inträder som fullgiltig medlem i storhamnarnas led, bredvid
Köpenhamn och Kristiania, framom övriga svenska hamnar.
Denna utveckling av en regelbunden transoceansk sjöfart är säkerligen
det märkligaste draget i Göteborgs merkantila utveckling på senare tid.
Visserligen drivas flera linjer i samtrafik med danska och norska rederier, och
turerna äro på åtskilliga håll tämligen glesa, men handeln kan dock räkna
på regelbundna, svenska intressen tjänande förbindelser med alla viktigare
kuster och hamnar på jorden, och de stora europeiska handelsstädernas
förmedling har i ganska hög grad blivit överflödig.
De maskindrivna fartygen ha naturligtvis icke mindre betydelse för den
inre sjöfarten. Den ansenliga trafiken i skärgården, omfattande i synnerhet
sommartiden, vore otänkbar utan ångfartyg. Staden har regelbundna
ång-båtsförbindelser med alla viktigare svenska hamnar, såväl vid de inre
vattenvägarna som utefter kusterna. Anmärkningsvärt är emellertid, att icke
något större kustfartsrederi har säte i Göteborg.
»Maskindrivna fartyg» utgöras nu för tiden icke blott av ångare. Det ser
ut, som om ångbåtarna skulle komma att i viss utsträckning trängas undan
av motorfartyg, vilkas antal hastigt ökas inom Göteborgs handelsflotta.
1915 räknade denna 2 mindre motorfartyg, 1920 15 om 18,400 nettoton.
Handelsflottans utveckling över huvud taget må belysas med några siffror
(oförmedlat tontal):
1860 36,700 n. t. 1910 201,000 n. t.
1890 99,000 » 1915 226,000 »
1920 324,000 »
Ändå starkare framträder utvecklingen, om man tar hänsyn till
fördelningen mellan ång- och segeltonnage och detta senares större arbetsförmåga
(vanligen satt till 3,6 gånger segeltonnagets); det förmedlade tontalet ställer
sig på ungefär följande sätt:
1860 11,000 ton
1890 66,000 »
1920 311,000 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
