Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlikningsnämnden och fattigsakförareinstitutionen. Av HJALMAR ANDERSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inför lagen är sedan gammalt en erkänd rättsgrundsats, men ofta ha de med
en rättssaks ordnande förenade kostnader lagt hinder i vägen för den mindre
bemedlade och medellöse att göra sin rätt gällande. Dylikt hinder har genom
fattigsakförareinstitutionen undanröjts, så att tack vare denna institution
grundsatsen om allas likhet inför lagen kunnat i praktiken tillämpas. Här i
Göteborg ha de s. k. fattigsakförarne icke brukat avfordra sina klienter bevis
angående deras behov från ekonomisk synpunkt av fri rättshjälp, utom i
dom-stolssaker, vadan den, som själv ansett sig böra få det fritt vid konsultationer
eller vid begäran om uppsättande av legal handling, också fått det, såvida
ej omständigheterna tydligt giva vid handen, att den rättssökande saknat
fog att göra anspråk på dylik förmån. Då det gällt rättegång vid domstol,
har däremot alltid den rättssökande varit nödsakad att styrka påstådd
oförmåga att vidkännas kostnaderna vid domstol, något som förr skedde genom
medellöshetsbevis, vanligen utfärdade av pastor eller fattigvårdstjänsteman,
men numera i enlighet med grunderna uti lag om fri rättegång den 19 juni
1919 genom att å särskilt föreskriven uppgiftsblankett besvara en del frågor
angående inkomst- och förmögenhetsförhållanden, vilken uppgiftsblankett,
sedan den blivit av sökanden egenhändigt underskriven och av.trovärdig
person till riktigheten bestyrkt, ingives till domstolen eller dess ordförande
till stöd för framställning om fri rättegång. Det är nämligen domstolen eller
dess ordförande, som med stöd av uppgiftsblankettens innehåll prövar frågan,
huruvida part, som gjort framställning om fri rättegång, lagligen kan i det
särskilda fallet medgivas förmånen av fri rättegång eller icke. Göteborgs
rådhusrätt har allt från tillkomsten av lagen om fri rättegång tolkat lagens
bestämmelser mycket vidsynt, så att det har varit endast undantagsvis, som
avslag skett å genom stadens fattigsakförare gjord framställning om fri
rättegång för part.
Det har här ovan omnämnts, att Göteborg är det första samhälle i Sverige,
där kommunen inrättat en fattigsakförareinstitution. Såsom en avslutning
på denna kortfattade framställning kan det måhända ha sitt intresse att
framhålla, att det dröjde mera än tio år efter den göteborgska
fattigsakförarein-stitutionens tillkomst, innan motsvarande institutioner inrättades
annorstädes i Sverige. Det var nämligen 1884, som göteborgsinstitutionen vann
efterföljd i Stockholm. Sedermera har idén om kommunal rättshjälp åt
obemedlade allt mer och mer slagit igenom, och under de senaste årtiondena ha i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
