Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renhållningsväsendet. Av KARL ABERSTÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus skedde vanligen ingen tillblandning av kalk i kistorna, köksavskrädena
fingo i strid mot hälsovårdsstadgans föreskrift hopas i stora mängder och
ruttna, innan de bortfördes. Hälsovårdsnämnden ivrade förgäves häremot,
men så länge avhämtningen ej var systematiskt ordnad, kunde
hälsovårdsstadgans föreskrift i denna punkt ej tillämpas.
Redan samma år som hälsovårdsstadgan för rikets städer utfärdades,
väckte med. d:r Elias Heyman (sedermera Sveriges förste professor i hygien
vid Karolinska institutet i Stockholm) en motion, innefattande en
hemställan att stadsfullmäktige ville tillsätta en beredning av sakkunniga personer
»med uppgift att uppgöra förslag till renhållning av hus och gårdar i
Göteborg, enligt den grundsats, att avträdesrenhållningen, ävensom bortförandet
av sopor, köksavskräden, kreatursspillning o. d., verkställdes av staden,
antingen genom en för sådant ändamål antagen, avlönad person eller genom en
eller flera entreprenörer, vilka skulle vara ansvariga för renhållningens
behöriga handhavande», varjämte beredningen skulle äga att upptaga
renhållningsfrågan till behandling i hela sitt omfång.
Stadsfullmäktige tillsatte i anledning härav en beredning, som efter 21/2
års förlopp inkom med utlåtande över motionen och förordade därvid frågans
lösning ungefärligen på samma sätt, på vilket den först c:a io år senare lös-
tes. Orsaken till motionens avslående och det långa dröjsmålet med
hämtningens ordnande låg dels i tveksamhet om huruvida det föreslagna
systemet med kalkpudrettberedning var det riktiga och huruvida staden skulle
äga monopol på hämtningen, dels i svårighet att finna lämpliga platser för
renhållningsverket och ett rättvist sätt att fördela renhållningstungan o. s. v.
Det gällde också kännbara utgifter för stadskassan. Den 4 maj 1882
beslöts äntligen i princip, att renhållningsskyldigheten för fastighet inom
staden kunde mot erläggande av en årlig avgift överflyttas på staden.
Samtidigt tillsattes en renhållningsstyrelse med uppdrag till en början att taga
reda på i utlandet förekommande renhållningssystem och därefter inkomma
med förslag till frågans ordnande i Göteborg.
För att påskynda frågans behandling beslöt Hälsovårdsnämnden i juni
1883 att med stöd av hälsovårdsstadgans § 21 vid högt vite förbjuda
användandet av för dylikt ändamål förut upplåtna tomter å Gullbergsvass till
upplag av pudrett, avskräden och sopor efter den 14 mars 1884.
Drätselkammaren uppsade i anledning härav de kontrakt, enligt vilka tillstånd meddelats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
