Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
På ön’ fanns det många äldre, som följde
den dumma seden atl ideligen gnata på de
unga och beskärma sig öfver deras tilltag.
Hemming däremot talade bara godt om ynglingar
och flickor, och ingen kunde i ett långt tal
inlägga så mycken förståelse och välvilja som
Hemming i sitt, i skiftande tonarter vackert
varierade, utrop »Den ungdo men, den
ung-dom e n»!
Då Friman kallade samman sina lustiga
gubbar, hörde Hemming med till gelaget, men han
pratade ej och drack ej som de andra, utan
satt tyst i sin vrå, till dess att husbonden bad
honom taga fram fiolen.
Sedan den kvällen Hemming riktigt räknat
ut huru många kubikfot sten skulle åtgå till en
stallsbyggnad, 4 famnar bred och 7 famnar lång,
hyste Friman än större respekt för gubben.
Denne hade ock i dag utfunderat ett slags
räkne-gåta, som rusthållaren omöjligen kunde lösa.
Hemming hade i en tidning läst, att Sveriges
befolkning den sista december 1S65 var så och
så stor, och sporde:
— Hur ska man med bara t v å siffror skrifva
ul Sveriges folkmängd, fastän den är större än
fyra miljoner?
Se det kunde inte den andra. Då smålog
Hemming och ritade med stafven i snön talet
4, 114, 141.
Detta med räknetalel hände dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
