Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
eller dit. Mina affärer vill jag sköta ensam. Jag
blandar mig ej heller i dina, då det gäller inslag
och ränning, mjölkbunkar och bryggkar.
— Månne inte en stor gårds väl och ve
betyder litet mer än en simpel väfs inslag och
ränning?
— Men hvad går det åt dig, hustru, du
fum-lar med strumpstickorna och dina händer
darra? — Är du sjuk eller är det något särskilt
som oroar?
— Kanske, men...
— Så kom in i kammaren, så få vi tala.
— Här är du generad för vår Almqvist. —
Friman log.
Hustrun rodnade lätt och fortsatte med mera
mod i rösten:
— Alltid orkar du också raljera. — Du vet
nog alt Rilander känner oss båda mer än väl.
Och del är just för att han sitter här som jag
en gång igen börjat språka.
— Verkligen! Har hustrun blifvit rädd för
sin man. En bondhustru. Sen när har jag
blifvit en så ryslig människa?
Frimans korta frågor, svepta i skralt, ljödo
kalla och skarpa, men icke en skymt af leende
drog öfver de andras ansikten.
— Du har varit mig en god man, Lars, men
ibland blir du fort elak och rasande öfver
småsaker. — Det sticker i hjärtat, när jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
