Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
han tagit ut på fiolen och som han ville spela
den dag Söderport öppnades för Anders
Friman. Att han var en duktig karl måste alla
medge.
Längre hann Ung-Lars ej i sina fria
söndagsbetraktelser, innan stora klockan ur sitt
grönmålade fultformade skåp utsände ljudet af
tio skarpa slag.
Då öppnades farstudörren och ynglingens
resliga fader, rusthållaren och häradsdomaren
Lars Friman, kommen från salskammaren, steg
in. Han bar i dag sina fina mörkblå kläder,
gjorda i Stockholm, höga stöflar med
klackjärn och kring halsen en gul silkesduk med
ändarna fästa i sjömansknut.
Hälsande med allvar i uppsyn gick fader
Lars bort till sin gifna plats, den breda
skinn-klädda gungstolen, som stod invid norra
fönstret och i hvars närhet ingen satt sig. Där blef
husbonden stående med handen stödd mot
gnng-stolens ryggstöd, strök sitt vackra ljusa skägg
och sade med tydlig röst:
— Nu sjunge|’ vi 84.
Alla reste sig. Några af de gamla grepo
efter psalmböckerna, men det gjorde de bara
af gammal vana, ty i slugan fanns ingen, som
icke utantill kunnat sjunga »Hela världen
fröjdes Herren, tidigt och af hjärtans grund».
Friman tog upp tonen och hans husfolk
stämde säfligt in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
