Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR TAPPIO KOM BORT 187
jag hade legat i min säng ett helt dygn, påstod han — jag
hade hoppat över hela den tiden i min tankeföljd, och jag tror
det är bäst att göra så här med. Jag frågade Cesare — Cesare
var min betjänt, hovmästare, kock, "chasseur", allt möjligt —
om jag hade kolera, och jag tyckte alldeles, att det var någon
annan som talade, ty jag kände ej igen min egen stämma, den
lät som en gammal skröplig gummas röst. Cesare svarade,
att han ej var riktigt säker därpå, men han trodde det — han
var ej utan en viss auktoritet, ty vi hade tillsammans sett hans
hustru och barn dö av samma sjukdom.
Ja, det var ju möjligt, fastän symtomerna ej syntes mig
vara de typiska; men man tänkte alltid på kolera de där
dagarna.
Och jag var nyfiken att se, vad natten skulle bringa med sig.
Cesare hade gått ner efter mera is, efter vad han sagt, och
jag låg där ensam och funderade för mig själv. När huvudet
är matt, orkar man ej med annat än sorgliga tankar, och till
slut försöker man ej tänka alls. Man är så trött och man
önskar blott att äntligen få vila riktigt ut i fred och ro. Att
dö är ej så farligt, men fega naturer rädas att plågas länge.
Det är ett psykologiskt misstag, då man tror att åsynen av
andras dödskamp gör oss mera förtrogna med den dystra döden;
det är blott sant, så länge det gäller att se på våra
medmänniskor. Men då man med lugn eftertanke har insett, att stunden
kanske nalkas, då man skall upphöra att leva sitt eget liv, då
önskar man långt hellre, att man aldrig sett, huru det går
till att dö. "Var en man", säger man till sig själv, "och om
du ej vetat att leva, så låt åtminstone se att du vet att dö!"
Och dock formar fantasien oupphörligen fram bilder av dessa
ångestfulla ögon, som man så ofta sett söka efter en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
