- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
143

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska agitationer på Capri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145 POLITISKA AGITATIONER PÅ CAPRI

och skålade till höger och vänster. Men det var som tordes han
ej vara ensam med sina tankar; så fort det blev tyst omkring
honom, försjönk han i djupa grubblerier, och en uppmärksam
iakttagare anade lätt, att rosorna på hans kinder dolde bittra
taggar, som sargade hans inre. Ty klockan var tolv, klockan
fyra skulle prinsessan komma, och ännu stod han där, liksom
Napoleon på S: t Helena, ensam och övergiven på sin
"Felsen-strand", förgäves spejande ut över diktens vida hav efter ett
enda litet vänligt rim, som skulle ro honom över till andra
versen.

Nere i hotellet var det inte möjligt att hålla ut; i salen
repeterades patriotiska sånger för blandad kör, och i farstun bundos
de sista kransarna med offrets namnchiffer och långa,
fladdrande band i de välkända färgerna. Piazzan var festlig;
äreporten stod färdig, och överst på den satt en stor svart örn av
papp, hållande i näbben ett vitt plakat, varpå med röda
bokstäver stod skrivet "Willkommen". Flaggstänger och girlanger
överallt runt Piazzan; till och med Nicolino, barberare och
"salassatore" (åderlåtare), hade beslutit sig att ingå i
kejsar-förbundet, och en väldig flagga svajade framför hans "Salone".
Jag visste ej, vart jag skulle ta vägen, och till slut vandrade
jag i väg upp till Villa di Tiberio — där uppe på höjden
åtminstone måtte det väl vara fredligt och lugnt. Jag hade knappt
hunnit lägga mig på min favoritplats, långt ut på branten, där
ögat ser ut över Napoligolfen på ena sidan och Salernobukten
och det vida havet på den andra, förrän en lång skugga föll
över mig. Jag såg upp; där stod en patriot och stirrade genom
en lång tub bortåt Napoli till. Det syntes verkligen någonting
där längst ute på golfen, men solröken gjorde det svårt att
urskilja, vad det var. Nu gav han till ett stridstjut och två andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free