Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zoologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paradox, att språket är till för att dölja tankarna, kan ej alls
passa in på hundarna.
Jag kan sitta halva dagen i en hage och se på de betande
kossorna och hästarna, och att observera en liten åsnas
fysionomi anser jag för en psykolog vara en verklig njutning. Men
det är egentligen då åsnorna gå fria som de äro mest
intressanta, en bunden åsna är på långt när ej så meddelsam och
natursann, som då hon får gå lös och ledig, och det är väl ej
att undra på för resten. På Ischia levde jag en längre tid
nästan uteslutande med en åsna. Det var slumpen som fört oss
bägge tillsammans. Jag bodde i en liten sjöbod alldeles nere
vid Marinan, och åsnan bodde vägg om vägg med mig. Jag
hade alldeles kommit ifrån att sova där uppe i hotellets kvava
rum och hade med glädje antagit min vän Antonios inbjudning
att bo nere i hans svala sjöbod, medan han var ute på
långfiske uppe i Terracinabukten. Jag mådde utmärkt bra där inne
bland ryssjor och fisknät, och grensle över kölen på en
gammal båt skrev jag långa kärleksbrev till havet. Och när kvällen
kom och det började skymma där inne i sjöboden, gick jag till
kojs i min hängmatta med ett segel till täcke och minnet av en
lycklig dag till huvudkudde. Jag somnade in med havsbruset
och jag vaknade med dagen. Och var morgon kom min granne,
den gamla åsnan, och stack in sitt allvarliga huvud genom
sjöbodens öppna glugg och såg orörligt bort till mig. Jag
förundrade mig alltid över att hon stod så stilla och bara
stirrade på mig, jag kunde ej få någon annan förklaring däröver
än att hon tyckte jag var vacker att se på. Och jag låg där
halvvaken och tittade på henne — jag tyckte också att hon var
vacker, hon såg ut som ett gammalt familjeporträtt, där hon
stod med sitt grå huvud i ramen av den mörka dörröppningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
