- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
102

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO 6 MENAGERI

åtminstone har alltid tyckt det vara roligt, när jag mötte en
liten ekorre. Ofta nog, då jag vandrade kring i skogen och i
tacksam glädje stannade vid nästan varje steg inför något nytt
under i naturens sagoland, ofta nog såg jag då även honom,
den graciösa, smidiga lilla ekorren, gunga högt där uppe på
någon lummig gren eller försiktigt titta fram ur sin lilla
riskoja med de klara ögonen spejande kring sig, om där skulle
finnas några skolpojkar under hans träd. Kom fram, liten
man! sade jag då på ekorrspråket, inte har det gått så bra ute
i livet, som jag trodde på skolbänken, men gudskelov att jag
åtminstone kommit så långt i mina humaniora, att jag lärt mig
kärleksfull ömhet mot dig och de dina! Vi fingo tyvärr ej lära
oss det i skolan på min tid, vi bytte ut fågelägg mot gamla
frimärken, vi sköto små fåglar med bössor, som voro lika långa
som vi själva — kom sedan och förneka arvsynden, den som
kan.

Vi voro grymma mot djur som alla vildar.

Jag söker nu så gott jag kan gottgöra vad jag då bröt, men
en ond handling dör aldrig; och jag vet blodfläckar på späda
pojkfingrar, som rostat till skamfläckar i mannens
barndomsminnen. Jag har till min skam skjutit flera småfåglar, och
flera andra har jag hållit i fångenskap; och tyvärr har jag
även dödat en ekorre, lömskt plundrade jag hans bo, och hans
unge stängde jag in i just en sådan här bur, vi nu stå framför.

Ser du, där kommer den lilla ekorren fram och börjar ivrigt
springa i sitt ståltrådshjul; han har gjort försöket tusentals
gånger, och dock gör han det ännu igen. Ja, det ser nätt ut.

När jag såg min ekorre springa så där allt fortare och
fortare i sitt hjul, och till sist hjulet svängde kring så snabbt, att
jag ej längre kunde se gallertrådarna, då tyckte jag det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free