Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Något ängslig steg jag likväl in till (lossa damer,
som mottogo mig högtidligt nedlåtande, men läto
mig stå vid dörren. De höllo för mig ett långt tal,
hvars hufvudinnehåll var, att jag hade haft en för
träfflig moder, att jag skulle vinnlägga mig om att
blifva en duglig menniska, så att äfven min mor i
himmelen kunde hafva glädje af mig. Jag ville gerna
svara dem, att jag rätt ofta hade sagt mig detta sjelf,
men att jag tacksamt emottog deras förmaningar och
värderade deras goda mening; men jag kunde icke få
ordet, ty teg den ena, så började den andra åter och
kompletterade eller förklarade hvad den förra hade
sagt. Detta gjorde mig ondt, äfven emedan jag ville
bevisa dem, att jag i sjelfva verket icke var så tafatt,
som de funnit mig då jag stod i päronträdet. Då de
hade slutat sina förmaningar, sade de: "Nu kan du
gå; men lägg hvad du nu har hört på hjertat, och
kom också någongång igen.”
Nu hade jag väl kunnat säga något, men jag
kände mig alltför smärtsamt vidrörd. Jag hade före
ställt mig att blifva emottagen på annat sätt. Anna
såg jag icke; hon hade varit i kyrkan, som jag se
dermera fick veta. Förödmjukad och bedröfvad, samt
med föresats att aldrig återvända, gick jag hem.
Min syster, Johanna, som nu bodde i Stralsund,
sade sednare till mig: "Anna Gilo har talat mycket
med mig om dig. Hon hade föreställt sig finna i.dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
