Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var öfver 90 år gammal, då jag, en 8 års
gosse, och en sonsons dotter till honom sökte
förkorta hans tid, och hellre lyssnade till hans
äfventyrliga berättelser, än underbara sagor.
På hans nittionionde födelsedag var hela hans
familj församlad omkring honom. Det var en
högtidlig dag. En eklöfskrans hade hans barn och
barnbarn satt på hans hvita lockar. Den gamle satt åter
stilla i sin armstol och tycktes åter mönstra sitt långa
lif. På en gång öppnade han ögonlocken. ”Jag ser
eder alla”, utropade han, ”barn och barnabarn! Äfven
dig, älskade Margaretha; de hafva sagt mig att du vore
död; men du har ju icke förändrat dig: du är till
och med skönare än på vår bröllopsdag. Och — o
Gud!” Han utbredde armarne och ville resa sig upp,
men sjönk åter tillbaka i armstolen. Hans gamla
hjerta hade brustit, det kunde icke mera uthärda
glädjeruset; och hans 99:de födelsedag hade blifvit
den vigtigaste dag af hans lif, ty den var tillika
hans dödsdag.
Nu hvilar han på byns kyrkogård, bredvid sin
Margaretha, och en ek beskuggar deras gemensamma
grafkulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
