Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 7 - § 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Och det var julglädjen.
Hur gick den julaftonsmiddan ? Med lugnt, stilla
samtal.
Jag minns en replik, som gav mig hela skillnaden
mellan forntid och nutid i detta land. Vi drucko en
toddy.
— En liten påfyllnad? frågade fyrmästarn någon
i sällskapet.
— Nej, tack, jag skall in och sova nu, och då tjänar
det ingenting till.
En svensk, som suttit och smuttat på en toddy i
lugn och ro, berättat, pratat, skämtat, och som på
själva julaftonen, mitt ute på ett snöstormigt hav inte
ville supa sig full, inte ens hade en tanke åt det hållet!
Det var min största julklapp! Min största upplevelse
av den andliga världskampen och dess seger på denna
lilla prick av planeten.
När vi alla med lysande ögon och tacksamma hjärtan
kl. 9.15 skakade hand och skildes åt, kände jag därför
också något obeskrivligt inom mig.
Jag anade det Sverge, den värld, som skulle komma.
Jag hyllade dessa män som hjältar, därför att de
på årets största dag mitt på ett slagfält, som kommit
generationer att falla, stodo upprätt, helt naturligt,
och icke föllo. Trots det fängelseliv, de förde. Det
var andens seger över materien, Guds över Naturen.
§ 8.
Vad berodde det på?
Det berodde på det nya i världen, på den
självrespekt, som den andliga världsrevolutionen medfört,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
