Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
(och sen återkom aldrig mer på hela tiden det blåa),
med skarpviolett horisont, grön himmel med lätt
violetta moln, vilka voro rosenfärgade mot solen, och
så längst ut i fjärran ett klart purpurfält på
havshorisonten, vintersolens första reflex.
När så dagen skymde (bild 64), låg havet så blekt
som en marmorhäll, en begravningshäll, en blek rodnad
Bild 63. Första vintermorgonen.
i väster efter solnedgången, och kustens öar lyftade
ett stycke upp i den färglösa rymden.
Det var en egendomlig bild av, hur året gick mot
döden, allt var blekt, vitt hår, blek blick, blek hy.
Slut.
Det var den 10 december.
Men dagen därpå blev den kanske underligaste av
alla. Dagen förut tycktes själva livet ha flytt. Nu
trädde vi in i Dödens rike, och ett nattsvart hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
