Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förhistorien - § 3. Sammanträffande med fyrmästar A. A. Mattsson och presentation för fyrskeppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Pa min fraga, hur länge lian skulle bli i Stockholm,
svarade han:
— Ja, nog blir det minst fjorton dar.
Gott. Då överenskommo vi att råkas ombord
lördagen den 29 okt.
— Jag vill visa herr Nordström, hur vi har ombord,
sade rösten. Det är mycket enkelt.
Nu hade jag alltså kommit så långt i detta finfina
äventyr, att jag hört fyrmästarns röst. Och jag kände
mig lyckligare över detta fyrskepp, över att ha hört
fyrmästar Mattssons röst i telefon än de flesta
fästmän över att vara förlovade, över att höra fästmöns
röst i telefon. Ty vad kan en fästmö lära en fullvuxen
karl? Men ett fyrskepp! Gud!
Den 29 åkte jag alltså in till Stockholm från
Djursholm och tog Djurgårdsspårvagnen på Norrmalmstorg.
Jag skulle ut till dockan på Beckholmen. Frågan var,
hur man skulle komma dit. Skulle jag vara stolt och
inte visa min okunnighet, eller skulle jag fråga
kon-duktörn. Jag är för gammal att skämmas för att inte
veta allt, så jag frågade var man skulle stiga av.
På Djurgårdsslätten.
Och när vi kommit dit, pekade den hygglige
kon-duktörn :
— Följ bara staketet hela vägen ner.
Det gjorde jag och kom över bron till Beckholmen.
Där låg svenska handelsflottan upplagd. Ångare vid
ångare i en enda rad. Jag tänkte på Newcastle-on-Tyne
i norra England, där jag under kriget farit en timme
mellan bolmande varv och upplagda ångare. Då var
Beckholmen, i jämförelse, verkligen ett litet Öbacka.
Så ser jag en man komma. Jag kände, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
