Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIV - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg allvarligt på honom, och hennes
förskräckelse tyckes vara borta.
”Marjanka, jag blir tokig, jag är mig själv icke
längre mäktig! Vad du befaller skall jag göra!”
Lidelsefulla, ömma ord följde.
”Vad pratar du för vansinniga saker?” avbröt hon
honom plötsligt och grep den hand, som han
sträckte emot henne. Hon stötte den icke tillbaka, utan
tryckte den kraftigt med sina starka fingrar. ”Gifta
sig väl adelsmän med kosackflickor? Gå din väg!”
”Vill du inte bli min? Allt skall jag ...”
”Och Lukaschka? Var skola vi göra av honom
då?” frågade hon skrattande.
Han slet lös sin hand och famnade våldsamt
hennes ungdomliga kropp, men lätt som en hind sprang
hon upp och ilade barfota ut på trappan. Olenin
kom till besinning och kände avsky för sig själv.
Åter blev han inför sig själv oändligt liten i
jämförelse med henne. Men icke ett ögonblick ångrade
han, vad han hade sagt. Han gick hem och, utan
att ens se åt de båda drickande kosackerna, gick han
till sängs och föll i en så djup sömn, som han icke
njutit på länge.
XXXV.
Dagen därpå var det fest. På aftonen syntes hela
den högtidsklädda befolkningen på bygatan.
Vinskörden hade blivit rikligare än vanligt, och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
