- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
154

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oundvikliga sorgen, den vanliga ångern och förbättringen
och, som alltid, beslutet att börja ett nytt lif.

Den stackars gossen; hans hela lif hette, »att
börja ett nytt lif». På hvarje nyårsdag började han
ett nytt lif — på sin födelsedag — på andras
födelsedagar. Jag inbillar mig, att han sedermera, då han
insåg dessa dagars betydelse, utsträckte principen äfven
till den första dagen i kvartalen. »Att säga farväl till
det gamla och börja på nytt», kallade han det.

Jag tror, att han som ung man var bättre än de
flesta bland oss. Men honom fattades den stora gåfva,
som är karaktäristisk för den engelska rasen utöfver
hela jordklotet, den att hyckla. Han var oduglig att
göra ens det allra minsta, utan att bli upptäckt; ett
tungt öde, som skapar många lidanden.

Den goda, enfaldiga gossen —- det föll honom
aldrig in att han var likadan som alla andra — blott
med en bismak af ärlighet; han såg i sig själf ett
odjur af nedrighet. En gång fann jag honom i sitt
rum som vanligt sysselsatt med att »säga farväl åt det
gamla». En hög af bref, fotografier och räkningar låg
framför honom, och han höll just på med att slita
sönder och kasta i elden alltsammans;

Jag gick fram till honom, men han bad mig att
ej komma närmare, »kom ej i min närhet», utropade
han, »rör mig ej. Jag är inte värd att taga en
he-derlig karl i handen.»

Man kände sig het och obehaglig till mods, när
man hörde honom tala så. Jag visste inte hvad jag
skulle svara, och mumlade något om att han inte vore
sämre än folk i allmänhet

»Tala inte så», svarade han upprörd, »jag vet att
du säger så, för att trösta mig, men jag hör det inte
alls gärna. Om jag trodde att andra vore som jag,
skulle jag skämmas för att vara människa. Jag har
varit en odåga, gamle vän, men om gud så vill, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free