- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
132

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 35 —

gade jag, drifven af nyfikenheten, hur det ginge rtled
hans båda kärlekshistorier.

»’Åh, som alltid’; svarade han, ’framför och uti
fen återvändsgränd. När jag är Smythe älskar jag
Eliza och Eliza afskyr mig; och när jag är Smith, älskar
jag Edith, och min blotta åsyn gör att hön ryser. Det
är lika ödesdigert för dem som för mig. Det säger
jag sannerligen inte för att skryta. Himlen må veta;
att jag har en bitter kalk att tömma, och detta gör
den ännu bittrare; men det är ett faktum, att Eliza
är vild efter mig, när jag är Smith, och som Smith är
det mig omöjligt att ens vara höflig mot henne; under
det att Edith, den stackars flickan, varit nog dåraktig
att förlora sitt hjärta åt mig som Smythe, och när jag
är Smythe, förefaller hon mig som skelettet af en kvinna,
söm är draperadt med vetenskapens och förståndets
trasor.’

»Jag förlorade mig en stuiid i mina egna tankar,
från hvilka jag först frigjorde mig, då vi öfverskredo
Minories. Då fick jag plötsligt en tanke; ’Hvarför
eröfrar ni inte en annan flicka? Det måste ju finnas
en flicka som står midt emellan, som både Smith och
Smythe kunde älska, och som kunde vara belåten med
era båda jag.’

»’Inte mer sladder om det barnet’, svarade han,
’ä di väl värda besväret? Den du vill ha, får du inte,
och den du får, vill du inte ha.’

»Jag ryckte till och såg på honom. Han traskade
fram med händerna i fickan och ett tanklöst uttryck i
ögonen.

»Jag kände mig ögonblickligt obehagligt berörd.
’Jag måste gå nu’, sade jag och stannade, ’jag hade
ingen aning om, att jag gått med så långt.’

»Han tycktes vara lika glad att bli mig kvitt som
jag att befrias från honom.

»’Jaså, måste ni’, sade han och räckte mig handen.
’Nå så må godt då.’

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free