- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
122

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—• 122 —

Whitechapelslusk. När jag tänker på honom, sliter det
i hvarje nerv på mig’.

»’Tänk inte mer på honom’, afbröt jag honom, då
jag såg hur förtvifladt han undertryckte sin rörelse. ’Ni
har ju säkerligen inte kommit hit för att berätta för
mig om honom. Låt honom löpa!’

»’Hm’ sade han, ’i viss mån hänger det i alla
fall tillsammans med honom. Det är åtminstone min
enda ursäkt för att tala om saken med er. Ni är den
ende, med hvilken jag kan tala — men jag tråkar
ut er?’

»’Inte alls; jag är ytterst nyfiken’. Då han ännu
dröjde, frågade jag honom rakt ut, hvad det vore.

»Han tycktes bli förlägen. ’Det är verkligen
mycket enfaldigt af mig’, sade han, och en svag
antydan till rodnad flög öfver hans annars bleka ansikte;
’men det tyckes mig, som om jag vore tvungen att
tala med någon om det. Saken är den, min kära Mac
— jag älskar’.

»’Förträffligt! utropade jag. ’Det gläder mig
utomordentligt. Känner jag till damen?’

»’Mig tyckes, som om ni borde sett henne’,
svarade han, ’hon var i mitt sällskap den kvällen, då ni
såg oss på hamnarmen i Yarmouth’.

»’Det är väl inte Liza?’ utropade jag.

»’Just hon är det’, svarade han, ’miss Elisabeth
Muggins’. Han uttalade namnet långsamt och
kärleksfullt.

»’Men’ sade jag, ’det tycktes — jag kunde inte
låta bli att se, att det såg ut som om ni rentaf
afskydde flickan. För att tillstå sanningen, slöt jag af
några ord som ni riktade till en vän, att hennes
sällskap var er mycket motbjudande’.

»’Ja, för Smith’, förbättrade han. ’Kunde den
dumma och skraflande gröngölingen vara domare
öfver en kvinnas värde! Att en karl, som den, afskyr
henne, är blott ett bevis till på hennes företräden!’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free