Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 -
den instinkt, enligt hvilken de motsatta polerna
attrahera hvarann, och som naturen inplanterat i våra
hjärtan, för atl bibehålla danandet af
genomsnittsmänniskor — en rädd varelse, med milda ögon, en af de
kvinnor som af döden skrämmas mindre än. af faran,
och som lättare blicka ödet än rädslan i ansiktet.
Sådana kvinnor ha skrikit och sprungit undan för råttor
och ha hjältemodigt lidit martyrdöden. De kunna så
litet förbjuda sina nerver att rycka till, som aspen kan
hindra sina blad att darra. ,
»Att hon var alldeles olämplig för det lif, som
hans nya ställning skulle fördöma henne till, borde
genast hafva varit klart för honom, om han ett enda
ögonblick tagit hennes känslor i denna sak i
betraktande. Men han var ej van att öfverväga en fråga
från någon annan ståndpunkt än sin egen. Att han
på sitt sätt passioneradt älskade henne, såsom något
som tillhörde honom, därom kan ej råda något tvifvel;
men han älskade henne med en kärlek, som sådana
människor hysa för en hund, som de piska, eller en
häst, som de sporra, tills dess dess ryggrad går af. Att
fråga henne om saken föll honom icke alls in. Han
meddelade henne helt enkelt en dag sitt beslut och
datum för deras afresa; på samma gång gaf han henne
en bankanvisning och befalde henne att köpa allt hvad
hon behöfde och säga honom till, om hon behöfde
mer. Och hon, som. älskat honom med en trogen
hunds tillgifvenhet, öppnade sina stora ögon något mera
och sade ingenting. Men stilla tänkte hon för sig själf
mycket på den blifvande ändringen, och när ingen var
där, grät hon i tysthet. Men när hon hörde hans steg
torkade hon hastigt tårarna och trädde småleende
honom till mötes.
»Hennes rädsla och nervositet, som hemma tjänat
honom som skottafla för oskyldigt skämt, blef under
de nya förhållandena en verklig plåga för mannen.
En kvinna, som ej var i stånd att undertrycka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
