Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han hör blåsten »som en hungrig hund kring
murkna knutarna gå». Man erinrar sig Strindbergs
motsvarande framställning av blåsten i Folkungasagan,
där han säger, att »det låter som när barn
gråta över sina förlorade leksaker eller när sjuka
jämra sig i sömnen». Dan Andersson begagnar sig
också som den moderne poeten ofta gör av jämförelsen
från ett annat sinnesområde, den så kallade sinnesanalogien,
en stilart som är farlig, därför att den
så lätt blir sökt och krystad och en bekväm utväg för
snobbar. På ett ställe säger han om kvinnostämman,
att »din röst är mjuk som ängsgräs». Man får på
samma gång en känselförnimmelse av svalt och lent
och en hörselförnimmelse av suset på sommarens
vall. Ibland kan han teckna ett själstillstånd med
en bild från naturen, som då han i Den sista sången
i Kolvaktarens visor skildrar sin sinnesstämning så:
Lång var min längtans kväll —
min själ var evig eld —
som brann likt döda träd
i junivindar varma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
