Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas inträde i ett barns liv, då David Ramm berättar
om sitt första levande minne — systern som står lik
i vedboden med kopparslantar över de brustna ögonen.
Endast den som själv vuxit upp i ett religiöst
hem, förstår fullt den psykologiska finhet, med vilken
förf. sedan skildrar ett barns och-en ynglings kamp
för att befria sig från den rättfärdige gudens hårda
grepp och framställer barnlogikens första sammanstötning
med den kristna tron och frälsningshistorien.
David Ramm skriver sin egen bibliska historia.
Och den börjar så: »Först var Oud ensam och
sedan skapade han jorden och människorna och talade
inte om i bibeln alls vad det skulle tjäna till».
Hur träffande för barntonen och barntanken ! Ligger
det inte en nästan förtvivlad humor i detta sätt a;tt
öppna det stora gåtperspektivet? Denna bpk är en
teodicée, icke i filosofiska föreställningar och termer,
men på fattiga syndiga människors vardagsspråk
och med deras eget liv som argumentation
och insats. Och den har, vad Leibnitz’ Teodicée
och dess berömda motskrift, Voltaires Candide,
utan alla misslyckade jämförelser för övrigt saknar
— livets egen okonstlade, ogjorda och osminkade
realitet. Högst når kanske framställningen
i teckningen av Karl Anton, den halvblinde brodern,
som stapplar hem i mörkret från järnvägsbygget
med stenar i ryggsäcken, en plågad
och pinad Dostojevskijkristen, som i paradoxalt
majestät reser sig mitt i livets trashög och realiserar
tron, som icke ser, och saktmodet, som
vänder vänstra kindbenet till. De tre brödernas
öden — vansinnet, fattighuset, neurastenien — »allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
