Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Dan 1919 erhöll Bonniers stipendium —
15,000[1] — begärde hans fader, som var skyldig
500 kr. å sin byggnad i Qräsberg att få låna
500 kr. Penningarna kommo och skulden blev
betald och fadern sände honom en revers. Efter
en tid kom Dan med reversen, rev sönder honom,
under det han sade: »Jag vill int’ ha något av de
penningar ni sitter här och svettas för.» (Fadern
sysselsätter sig med skoreparationer). Tack vare
Dan äro nu hans föräldrar skuldfria och få bo i
eget hus.
Han var orolig och hade svårt att sköta penningar,
men han var hjälpsam och ville gärna
bistå där han kunde.
Hans fattningsgåvor voro över det normala,
såväl i teoretiskt som i praktiskt avseende, och
han hade kunnat utbildas till vad som helst utom
matematiker.
— — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — —
Den bild av människan Dan Andersson, som skisserats
i dessa enkla, knappa linjer, är väsentlig.
Man känner orospusten i hans öde på ett alldeles
särskilt sätt. »Den sinnets oro, som sedan följde
honom genom hela livet», är ju själva nyckeln till
hans författarskap. Utan den hade han aldrig blivit
vad han blev. Ty den oro, som vardagsmänniskan
betraktar som ett abnormt tillstånd och därför skyr
och undviker, är för diktaren ofta den stimulerande
principen. Naturligtvis finns det diktare, som stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
